Lackarbete är något som verkar ta tid att lära sig och det kan verkligen pröva ens tålamod emellanåt. Men så äntligen, efter ett flertal försök med färgtoningar, oräkneliga antal lacklager, nedslipningar och poleringsförsök har gitarr nummer 12 hamnat på gitarrhyllan.
Finally, I finished the plan for the Neck Router Jig! A flexible tool that helps you to create/re-create your favorite necks, or to do more advanced asymmetric neck shapes that otherwise can be time-consuming.
Vid första anblick ser den lite skum ut och några frågor som tränger sig på är om gitarrbyggaren har slarvat med måtten, tröttnat på gitarrprojektet eller rentav vistats alldeles för länge i målarboxen? Kanske är det bara någon form av optisk synvilla?
Som alltid när jag börjar med ett nytt gitarrprojekt vill jag testa och göra någonting annorlunda. Antingen i designen, elektroniken, lackeringen eller på något annat. Min ambition den här gången var helt enkelt; Att slutföra gitarrprojektet helt och hållet, inklusive lackning.
Ja, det blev ytterligare en fräsvagga, lite mindre och lättare än modellen jag gjorde förra året. Främsta syftet var att göra gitarrhalsar, men har efter första provanvändningen insett att det även går att göra greppbrädor. Så, resultatet blev ett multifunktionellt verktyg som kan användas till mer än en sak!
Så här i efterhand kan det se ut som något man har plockat upp från en tortyrkammare... Men det är det icke! Den här mackapären har jag döpt till "fräsvagga" och den är skapt för att göra olika typer av greppbrädor. Med den lilla extraordinära möjligheten är att den kan fixa flera radier på samma greppbräda. Och Ta-daa... Det funkade!
Under en sådan här blöt semester så blev det ganska naturligt att dra sig tillbaka till verkstaden utan att behöva skämmas. Projekt nummer 13 blev en fortsättning på Tele-designen från föregående modeller men givetvis med lite nya features.
Den här gången blev det två av samma modell fast med några variationer. Dels ville jag pröva de egen-spunna mickarna jag gjorde tidigare under våren men framförallt att testa min tes angående progressiva asymmetriska halsar.
Momenten i pickuptillverkningen kanske inte är så märkvärdiga i sig men när det kommer till vira upp den nano-tunna koppartråden på spolen blir det ganska svettigt för ovana händer.
När jag lackade min förra gitarr insåg jag att jag var tvungen att fixa till utrymmet i verkstaden. Under tiden som lackeringen pågick såg det ut som ett bombnedslag. Jag var mer eller mindre tvungen att ha gasmask för allt målardamm som hade spridit sig precis överallt.
