Vid första anblick ser den lite skum ut och några frågor som tränger sig på är om gitarrbyggaren har slarvat med måtten, tröttnat på gitarrprojektet eller rentav vistats alldeles för länge i målarboxen? Kanske är det bara någon form av optisk synvilla? Ingetdera! Det är bara något som jag har varit nyfiken på ett tag… Att prova på att bygga en flerskalig gitarr.
Jag gjorde lite efterforskning på flerskaliga gitarrbyggen och hittade att det fanns två sätt att tillämpa skalfördelingen mellan strängarna. Det första sättet är att sadeln är utgångspunkten för alla skalor (som den här gitarren utgår ifrån). Banden lutar bara åt ett håll ‒ inåt kroppen. Det andra sättet är att balansera upp bandens förskjutningar från en centrerad punkt på mitten av greppbrädan. Den vanligaste utgångspunkten som jag fann med den här metoden är att det 6:e bandet blir utgångspunkten. Banden lutar såväl mot kropp som mot halshuvud (därav solfjäderliknelsen ‒ “Fan fretted guitar”).
Så varför bygga en flerskalig gitarr och varför krångla till det? Extra spännande blir det också eftersom jag aldrig provspelat någon flerskalig gitarr. För teoretiskt låter det ju bra. Men hur fungerar det i praktiken? Finns det verkligen några fördelar? Nackdelar?
Guitar No15 collections 4
Med längre skalor så kan man använda grövre strängar och som jag uppfattar det så får man bättre strängvibration och ton! Metoden att använda flera skalor på stränginstrument är ju egentligen inget nytt. Den är väl beprövad på andra instrument som till exempel harpan och pianot. Dessa använder sig av olika skalor för varje sträng; längre på de grövre strängarna och kortare på de tunna.
Omställningen kanske ligger på det spelmässiga planet. Det kan se ut som att man måste vara lite mer vig i fingrarna på de övre banden. Men iom att banden lutar så blir det marginell skillnad i hur mycket man får sträcka på lillfingret. Däremot så får man känna in och träna in sina “bends” då de glider över skalorna på de högre strängarna. I vilket fall som helst så upplevde jag det som att det inte var någon stor skillnad. Jag tror att det är något man vänjer sig vid.
Nu är den i alla fall ihopsatt, justerad och testkörd. För det vill jag göra innan jag börjar med lackarbetet.
Guitar No15 Collection 2
Mensuren (skallängderna) går från 25,3 tum på höga (e) till 26,25 tum på (E), vilket närmar sig barytonområdet som är 27-30 tum. Greppbrädan är av träslaget Panga Panga som kommer från en överbliven trästock, donerad av min granne. Den (trästocken alltså) påminner lite om Teak fast med tydliga och kontrastrika ådringar. Det är ett ganska lätt träslag så det ska bli spännande att höra hur den formar tonen och håller spelslitage.
Halsen är som på mina senaste gitarrer; progressiv assymetrisk (3mm -/+). Strängstorlekarna som åkte på den här gitarren blev lite grövre…
E: 0.052, A: 0.042, D: 0.030, G: 0.017, B: 0.013, e: 0.010.
Guitar No15 collections 5
Även här återanvänder jag den tidigare Telebacker-inspirerade designen på kroppen. Mickarna på den här gitarren är egenlindade.
Halsmick: Single Coil, Enamel tråd, 43 AWG (trådtjocklek), Alcino 2 magneter, 7.726 varv som har en output på 7.37 Kohm.
Stallmick: Humbucker, Polyretan tråd, 42 AWG (trådtjocklek), Alcino 5 magneter, 5.030/Slugside 5.022 varv. Sammanslaget har denna mick en output på 8.02 Kohm.
Fint bygge! Jag spelar gitarr, ofta med Fredrik Solheim. Han har berättat en del om din verksamhet. Jag har byggt lite själv, mest byggsatser. Gjort en tele med en Moses kolfiberhals som jag är lite stolt över. Kan man få hälsa på och kolla på dina verk?
Hej Henrik! Tackar! 🙂 Intressant med kolfiberhalsen! Javisst får du komma och hälsa på!! Vill gärna att andra testkör mina gitarrer. Du är välkommen!