Under en sådan här blöt semester så blev det ganska naturligt att dra sig tillbaka till verkstaden utan att behöva skämmas. Projekt nummer 13 blev en fortsättning på Tele-designen från föregående modeller men givetvis med lite nya features.
Det som tog längst tid den här gången var att göra den progressiva asymmetriska halsen. Mycket av tiden går åt till att mäta och räkna. Jag har gjort en del mallar som stöd men det krävs fortfarande att man arbetar metodiskt för att få det rätt.
Guitar-No13-collection-1
Den här halsen är något längre än de föregående modellerna som hade en 25″ mensur(skallängd). Så den här gången ville jag testa en 25,3″ mensur. Det blev en slags kompromiss mellan t.ex. en lättspelad Gibson och de lägre basfrekvenserna i ett twang-ljud som man får från en 25,5″ Tele/Strata etc. Radien är 9,5″ och halsprofilen är progressiv asymmetrisk med -3/+3 mm från en centerlinje. Dragstångens höjd är lägre än de tidigare halsarna och är förstärkt med två stycken kolfiberstavar. Hålet för justeringsnyckeln gjorde jag mindre vilket har varit lite svårt att få till på de tidigare halsarna. Som greppbräda har jag använt ett nytt vackert träslag som heter Ziricote – Vilket känns som en blandning mellan Rosewood och Ebenholtz. Den har väldigt stora, vackra och markanta ådringar från svart till mörk-bruna nyanser.
Guitar-No13-collection-2
Guitar-No13-collection-3
Kroppen är en hel bit al och har en svart plastbindning på toppen. På den här kroppen testade jag att göra en sluttande del för armstöd åt högerarmen (som Strattorna har). Svårigheten här var att få utfräsningen för bindningen att följa kanten snyggt. Men med lite tricks och justering fick jag till det till slut. Fästet för strängarna går igenom kroppen som de brukligen gör på Tele-stall men här hade jag problem med att borrstålet inte höll sig i position. 3mm borrstål är ganska klena och när det är mycket trä så kan de dra sig ur position om man borrar för snabbt. Stränghylsorna som sitter på baksidan är ganska små så det finns inga marginaler för fel. Några tiondelars mm fel mellan hålavstånden räcker för att det skall se för jävligt ut. Lösningen blev att jag fräste ut ett större utrymme och tillverkade en hel bit som stränghållare av Ebentholtz. Resultat blev faktiskt snyggare och dessutom bättre funktionellt.
Guitar-No13-collection-4
När det kommer till elektroniken så blev det egenspunna mickar den här gången också. Mickarna är spunna med en mörkbrun enamel-belagd tråd som användes på de gamla pickuperna från 50-60-talet med tjocklek 43 Awg på halsmicken och 42 Awg på stallmicken. De är överspunna med cirka 1.000 varv för en högre effekt och ligger runt 8.3-8.4 K ohms vilket ger dem en mer P90-karaktär. Testade också några nya Amerikanska Emmerson potentiometrar vilka skall vara lite bättre än CTS-pottarna. På detta har jag också satt en 4-läges switch av märket Oak Grigsby. Läge 1-3 är samma som ordinarie Tele-switchar; stall/stall+hals(parallell)/hals. Fjärde läget på den här switchen är stall/hals i serie – mickarna är seriellt kopplade vilket ger den en fetare ton.
Guitar-No13-collection-5
Som summering kan jag säga efter att justerat och “spelat-in” gitarren att den här känns lite unik, även om jag har använt samma design på de tre sista gitarrerna. Varje gitarr kanske blir det om man nu ändrar setup:en, men jag tror ändå att det är kombinationen av halsprofil, träämne, elektronik och egen-spunna mickar som avgör hur lyckat resultatet blir. Jakten går vidare i alla fall. Det finns alltid förbättringar och nya features som kan göras.
Leave a Reply