Nr 7 lackad och taggad

Under den senare delen av våren började jag med att slutföra gitarrprojektet nr 7.  Det blev ett långdraget lackarbete som aldrig verkade ta slut och jag höll nästan på att tappa hoppet om att få en jämn och lagom blå färg som inte påminde om en Biltemaprodukt.

Vattenbaserade lacker är bara svårare att arbeta med och svårare att få ett bra slutresultat av. Och jag blev riktigt trött, och näst intill spyfärdig på hela projektet efter allt arbete med att sandpappra ner kropp och hals för att få bort färgspår. Kroppen som var av en ganska grovådrig amerikansk ask i tre limmade bitar, sög ojämnt åt sig färgen på grund av att tätheten av ådringarna var olika längs med kroppen.

Efter 5-6 försök med betsning, porfyllning och förseglare, påföljt av 5-6 timmars sandpappersmanöver med dammhosta, fick jag till slut en jämn färggrund som funkade. Sedan tillkom cirka 30 lager försegling och lack med lite sandpappersarbete efter var 6:e lager. Så för 2 veckor sedan beslutade jag mig för att det fick vara nog och lät kropp och hals vila och härda sig.

Guitar No 7: Picture 1

Guitar No 7: Picture 2

Under veckan som följde passade jag på att sanera verkstaden efter allt puts- och lackdamm. Det tog mer än 3 dagar att få bort allt damm och det var näst intill omöjligt att vistas i verkstaden om man inte hade skyddsmask på sig. Så nu efteråt när man tittade ner på det totalt kolsvarta vattnet i skurhinken, förstår jag varför jag nästan motvilligt gick in i verkstaden för att lacka i slutet. Och när det kommer till miljövänlig lacker som en vattenbaserad lack skall vara, så inser jag att cellulosa-lack som inte skall vara miljövänligt är fortfarande det bästa alternativet för min hälsa och miljö, då ungefär 4-5 lager cellulosalack motsvarar 30 lager vattenbaserad lack.

Nåväl,efter att lacken hade härdats och verkstaden var ren var det dags att skita ner verkstaden igen med polerdamm. Kroppen och halsen polerades och sedan blev det att montera ihop gitarren igen. Men med 30 lager lack blir också de ihåligheter som t.ex. hålen för halsfästet också lite mindre (cirka 0,5 millimeter). Så de håligheter som hade blivit mindre fick bearbetas först med att slipas upp. Elektroniken fick lödas på igen och sedan var det dags för lite mindre halsjusteringar etc. Men slutresultat, efter alla vedermödor blev trots allt bra till slut.

Guitar No 7: Picture 3

Guitar No 7: Picture 4

Jag gissar att lärdomen här var att aldrig betsa direkt på en träyta utan att börja först med 1 till 2 lager lack alt. förseglare för att få en jämn färgyta. Att olika trämaterial suger åt sig transparent betsfärg olika, beroende på portäthet och ådringar. Samt att ett bra porfyllningarbete kan göra att man slipper lägga 20 lager lack för att få bort gropar på ytan som kan dyka upp under poleringsarbetet. Men framför allt undrar jag om inte cellulosalacker fortfarande är den bästa lacken. Både att arbeta med, som i slutresultat. Vilket fall som helst så blir nästa lackningsprojekt med cellulosalack.

Men den viktigaste lärdomen är nog att jag måste återigen se över ventilationen. Man måste verkligen ha en bra fungerande ventilation med sug/fläkt för att få bort allt damm som uppstår från sprutlackeringen. Såg på en instruktionsvideo på Youtube att cirka 2/3 delar av lackfärgen man använder i en sprutlackering försvinner i form av damm. Så när man tänker efter, så blir det ganska mycket torkat lackdamm som far omkring i lokalen efter alla lager som jag har lagt under våren.