Lite halsarbete

Om arbetet på kroppen till stor del handlar om utseende och estetik så kan man nog säga att arbetet på halsen handlar till nästan 100% om ergonomin och spelkänsla. Det är ju här som det avgörs om gitarren har “det”. Därför kan jag nog säga enligt mitt tycke att halsarbetet är den mer kritiska delen av ett gitarr-arbete och det handlar ibland om 10-delar i millimeter som avgör om det finns en “det-känsla” i träbiten. Här kommer fortsättningen och inlägg nr 2 av gitarr-arbetet för nr 9 och 10. Och den här gången handlar det om halsarbetet.

Kan ju börja inlägget med att säga att jag gjorde en liten fadäs i att glömma bort att foto-dokumentera arbetena med bindningarna och inläggen på greppbrädorna. Men jag har nämnt liknande arbetsmoment i tidigare inlägg och det kommer mera gitarrer framöver som får ta upp dessa arbeten.

Vilket fall som helst. Träämnena för greppbrädorna blev ebenholtz för nr 9 och rosewood för nr 10. Bägge greppbrädorna fick en radie på 12 grader. Som inlägg på greppbrädan använde jag mig av ett substitut material som kallas för Pearloid i stället för pärlemo. Vilket är en typ akryl-plast som är svår att se skillnad från den äkta. Gissar att Pearloiden kommer att ersätta pärlemo-inlägg på gitarrer framöver då jakt och fiskeri styrelsen i bland annat USA och nu allt fler länder har förbjudit export av riktig pärlemo. Är nog bara en tidsfråga innan det försvinner helt.

Bägge halsarna blev vinklade med huvudtoppar av lönn och valnöt. Skillnaden blev i att nr 9 fick 3 stämmskruvar på var sida och nr 10 fick stämmskruvarna satta 6-i-rad. Första toppen för huvudet som jag gjorde för nr 9 var av ebenholtz men jag ångrade mig då jag insåg att det skulle bli för mycket svart. Så det blev valnöt som topp istället då det blev snyggare och funkade bättre. Som halsförstärkning hade jag två extra kolfiberstavar och en dubbel-verkande dragstång.

När det kom till att sätta ihop delarna för halsen gäller det att ta saker i rätt ordning. På dessa halsar så går nämligen bindningarna från greppbrädan in i toppens bindningar. Så första steget efter att jag fräst ut kanalerna för kolfiberstavar och dragstång var att limma på toppen på huvudet. Efter topparna var på plats och att toppens kant mot greppbrädan var utjämnad var det dags att limma på greppbrädan. Före jag lägger på lim på greppbrädan så brukar jag ta en skalpell och rista korsade linjer längs med dess baksida. Detta för att man skall få en bättre lim-yta och därmed bättre fäste mot trä-ändarna.

Ett annat moment jag brukar göra innan limningen är att borra fyra små hål i två bandskåror för några metallstavar som inte har en större tjocklek än en nål. Hålen går igenom greppbrädan och en liten bit in i halsen. Med hjälp av dessa stavar så kan jag få en exakt position på greppbrädan var den skall ligga på halsen. För när väl limmet är på plats blir det väldigt halkigt, kladdigt och stressigt. Limmet torkar ganska snabbt och det kan bli mer eller mindre förödande om greppbrädan inte hamnar rätt. Men när det väl var på plats och i rätt position var det bara att spänna på med tvingar och slappna av.

Efter att det hade torkat i 24 timmar var det dags att såga ut halsprofilen. Det efterföljdes av lite sliparbete på spindelputsen. Jag brukar använda spindelputsen på de mer kurviga delarna medan på de raka delarna så brukar jag ta och slipa för hand med en ganska kraftig stålbalk. Detta bara för att försäkra mig om att kanterna verkligen blir spik-raka.

Nästa steg var att figursåga halsprofilernas baksida – tjockleken från huvudet till halsfästet variera i tjockleken. Från cirka 18-20 mm till 25 mm. Sedan följde själva utformningen av halsarna. Ett arbetsmoment som jag måste vara väldigt noggrann med. Som jag nämnde inledningsvis tycker jag att den här delen är lite kritisk men rolig. Här använder jag inga maskiner utan bara raspar och mina fingrar som mätinstrument. Ja, förutom några mallar på halsprofilen som jag har skapat för ändamålet. Man måste ju veta att man är på rätt spår.

Jag har sett en del filmer på YouTube när gitarrbyggare går loss på halsarna med rundade spånhyvlar och täljer av stora bitar på ren känslan. Något som jag aldrig riktigt skulle våga. Har man lagt ner så mycket förarbete och precision i andra moment så tycker jag att det skulle vara svårt att köra en cowboy-stil med hyvlarna på just detta moment. Även om det är mycket trä som skall tas bort.

I det här arbetsmomentet brukar jag vara kanske lite för metodisk och petig i att forma halsprofilen. Men jag vet att halsen blir proportionerlig och får en absolut likhet på båda sidorna. Istället för spånhyvlar använder jag kraftiga draktands-raspar i varierande storlekar. Genom att märka ut linjer längs med vardera kant på bägge sidorna kan jag stegvis få ner en rundning som följer halsens tjocklek hela vägen. Det blev ett antal steg tills jag nådde ner till den önskade profilen. Sedan var det dags att gå på detaljerna vid huvudet och halsfästet.

Efter allt raspande började jag använda filar och sandpapper i varierande grovlekar. Avslutningsvis använde jag mig av finare stålull och en nyinköpt stålsvamp från ICA Maxi. Vilket fungerade över förväntan. När halsen kändes klar var det dags för att sätta på banden.

Jag brukar förarbeta i detta moment genom att klippa upp lagom stora bitar och placera dem i ordning på en ställning med hål i. Underlättar att ha allt färdigt när man är igång senare. Banden för gitarr nr 9 blev hyfsat höga Wide/Pyramid nickel/silverband. Ändarna på banden klipptes i kanterna så att de kunde ligga över bindningarna.

Innan jag limmade och tryckte ner banden på greppbrädan gjorde jag en sista kontroll på djupet i bandskårorna. Vilket var tur för det hade fastnat en hel del slipdamm. Brukar använda mig av en krokig kniv för att skrapa ut lagringar i skårorna. Men det visade sig också att jag hade för litet djup i skårorna också. Så jag var tvungen att såga upp dem med hjälp av en liten mini-såg. Tur att man förser sig med rätt verktyg. Det är precis sådana här saker man inte vill stå utan verktyg för. Den här lilla felet tog sin tid att fixa och efter att halva kväll gått, kunde jag påbörja bandarbetet.

Ebenholz som greppbrädan var av, är ett väldigt hårt träämne. Det slöar lätt upp verktyg som sågar, knivar och fräs-stål ganska snabbt och i det här fallet, trots att jag sågat upp djupet, visade det sig att tjockleken på banden var lite trånga i skårorna. Så jag fick hänga ganska bra på bandtvingen och använda bandhammaren ganska friskt får att de skulle sätta sig ordentligt.

Risken här, är att man tvingar halsen till att böja sig när man sätter in band. Så efter att jag hade limmat och tryckt fast banden fick jag justera upp halsen med dragstången så att limmet på banden fick stela i en rätt position.

När banden väl var på plats och limmet hade torkat, filade jag upp en 30-gradig vinkel längs med bandändarna. Sedan följde ytterligare bandslipning tills banden nådde en höjd av 1,04-1,15 mm. Första banden vid huvudet fick en högre höjd medan de sista från band 16 fick lite lägre höjd. Bara för att minska risken för irriterande sträng-skorr.