Som jag nämnde i sista inlägget så hade jag påbörjat arbetet med gitarrerna; 9 & 10 redan under hösten och uppdateringen på bloggen blev lite på försummade och kom lite på efterkälken. Men här kommer i alla fall ett inlägg om själva arbetet med kropparna där jag skall försöka beskriva alla momenten.
Under senhösten fortskred gitarr-projektet sporadiskt efter att ritningarna fanns på plats. Jag var inne i verkstaden periodvis och gjorde mestadels små insatser och det blev mycket puts-arbete.
Det som var utmaningen i dessa projekt var att höjden på topparna skulle vara mer avrundade mot kant-bindningarna samt att jag skulle använda mig av flera lager i kant-bindningarna även på hals och huvud.
Så första steget blev valet av trä-ämne. Jag hittade två snygga och hela trästycken av al (som för övrigt är svårt att hitta). På en av dem fanns det en liten kvist men i och med att jag skulle ha toppar på kropparna skulle dessa ändå döljas. I det här fallet råkade den lilla kvisten hamna lägligt vid halsmickens ihålighet och jag chansade på att den inte skulle växa till sig efter man fräste bort trä. För säkerhets skull pluggade jag kvisten ifall att den skulle bli synlig under micken.
Efter att ha ritat upp konturerna på kropparna fick bandsågen bli den första anhalten och hållplatsen för verktygs-arsenalen. Spindelputsen fick göra jobbet med att slipa bort och jämna ut kanterna efter sågbladet. Sedan planade jag ner tjockleken från ovansidan på kroppen med en överfräs. Som toppar till gitarrerna hade jag två bitar afrikansk valnöt som blev över efter gitarr-projektet nummer 4 & 5, samt två bitar av en snygg, flammig björk vilka fick åka in i min hemmagjorda topp-press.
Nästa steg blev att limma på topparna. Men innan det figursågade jag även dessa för det blir lite lättare att få ett pass med toppens och kroppens centrering. Plus att man kunde passa in ådringar och flammor på rätt ställe av kroppen. Efter att toppen var limmad och på plats kom en lite vinklad utfräsning för halsfästet samt en kant runt kroppen för några lager plastbindningar. Bägge topparna valde jag att vara ganska höga (ca 1,5 cm) för att jag skulle kunna få snyggare avrundningar till kant-bindningarna.
En tidskrävande del av själva kroppsarbetet var just dessa avrundningar eller nedsänkningar till kant-bindningarna. Förutom att jag använde olika verktyg som små hyvlar, raspar och slippapper så blev det mest att jag använde skrapor i varierande former och storlekar. Skrapan är ett svårt och helt klart underskattat verktyg, men det handlar nog mestadels om att träna upp tekniken. Egentligen föredrar jag nog skrapan över alla de andra verktygen av den starka anledningen att man slipper allt damm. I det här arbetsmomentet får man faktiskt använda fingertopparna mer än synen för att känna av ojämnheter i nedsänkningarna. Kanske är det just sådana här arbetsmoment som gör att jag tycker den här hobbyn är så fascinerande och rolig.
Arbetet fortskred med 4-lager bindningar på vardera gitarrkropp. Svart-vit-svart-vit bindning på kropp nr 9 och en omvänd ordning på kropp nr 10. I.o.m. att gitarr-profilen har ganska skarpa hörn blir 4-lager bindning väldigt svårhanterligt att böja, så jag fick körda arbetet i två omgångar per gitarr istället. De tre tunnaste bindningar först och den bredaste sist. Det fungerade bra att böja för hand men jag fick använda en värmepistol och ett böjningsjärn till att fixa hörnen (böjningsjärn – fritt översatt från engelskan bending iron, vilket är en cylinder med ett värme-element i och fungerar som ett strykjärn).
När bindningarna var på plats var det dags att ta fram skrapan och sandpapper igen för lite mer putsning längs med kantbindningarna. Baksidan på kropparna fick avrundningar och vid nedsänkningarna i mitten av kropparna gjorde jag bredare utfall för att få mer komfort och ergonomi.
Sista delen på kroppsarbetet blev att fräsa ut ihåligheter för mikrofoner, input-jack och elektronik etc. Men ihåligheten för svajarmssystemet på gitarr nr 10 väntade jag med tills halsen skulle bli klar. Man vill inte upptäcka att avståndet mellan hals och stallet inte stämmer för intonationen. Det är liksom kört då kan man säga och gitarren kommer aldrig att stämma på alla banden.
Gitarr nr 9 fick ett plektrumskydd för elektroniken vilket förhoppningsvis underlättar och förenklar lödningsarbete framöver. Materialet för plektrumskyddet blev ett 5-lager vintage-plast vilket man tydligen kan hitta på Gibson-gitarrer från 40- fram till 70-talet. För att få jämn 45-grader, vinklad kant på skyddet så tillverkade jag en mall som jag kunde använda som stöd i fräs-arbetet. Det blir en hel del mallar.
Slutligen påbörjade jag topparna för huvudena på halsen och även dessa fick samma bindningar som de tillhörande kropparna. Här fick jag skapa en mall igen för att få en kant att fästa tejpen runt bindningarna.
Leave a Reply