Efter att jag hade kontursågat kroppen skulle toppen på. Toppen som är av Koa, limmade jag ihop för några månader sedan i mitt “hemmagjorda” pressverktyg. Den hade också mött samma öde som kroppen och hade nu en svag, liten u-formad profil med en utbuktning på nästan 5 mm. Som jag skrev i tidigare inlägg så spelar kombinationen minusgrader och snöväder tydligen en roll här på luftfuktigheten i rummet (Vet fortfarande inte riktigt hur det hänger ihop det där). Toppen fick i alla fall några duttar vatten av blomstersprutan och åkte in i pressverktyget igen för ett dygns tuktning. Och nästa gång.. skall jag INTE glömma att behandla träändarna (trä torkar snabbare i ändarna och behandlar man dem med vax, olja eller liknande så avdunstar ev. fukt mer jämnt ut från hela trämaterialet och man slipper att det vrider och skevar sig). Ett dygn senare hade toppen återfått sin forna form och jag skred genast till verket med att så snabbt få den på kroppen som möjligt.

Efter att ha kalkerat av ritningen på toppen så figursågade jag konturen exakt efter ritningen pga att den skulle vara referens för kantbindningsarbetet. För när jag kontursågade kroppen så lämnade jag en marginal på cirka 5-7 mm från ritningens kontur. En anledning till detta var att jag ville att toppens kontur och framför allt mittlinje skulle styra passningen när jag limmade ihop toppen och kroppen men den kanske viktigaste anledningen var att när man kontursågar i bandsågen så vinklar sig sågbladet en aning i kurvorna och vinkeln blir inte exakt 90 grader. Då är det skönt att ha de där marginalerna på några millimetrar att återhämta vinkeln på.
Jag borrade också upp 6 st. passhåll i pickup utrymmena och vid halsen. Dessa skulle ju ändå fräsas bort senare. Med mina tidigare erfarenhet i åtanke så vet jag att limmet som jag använder sväller och torkar snabbt. Toppen kan i det kritiska ögonblicket då den skall spännas fast utan passhål börja och “glida omkring” som en tvål i ett handfat. Vilket medför att man får en “ovisshet” i “var” toppen har positionerat sig efter 24 timmars torkning. Något som jag inte vill erfara en gång till. Efter att strykit lim på toppen skruvades den fast i rätt positon. Nästan alla skruvtvingar jag hade åkte fram och spändes på tills det inte fanns något ledigt utrymme på kroppen.
 
[one_half][/one_half] [one_half_last][/one_half_last]
 
Efter att limmet hade torkat så gick jag loss med vertikalputsen och tog bort marginal som jag hade på kroppen. Hålutrymmen för pickuperna och halsen frästes ut samt kanter för bindningarna runt kroppen.
 
[one_half][/one_half][one_half_last][/one_half_last]
 
Själva arbetet med kantbindningen gick relativt snabbt nu. Förra gången jag gjorde detta satt jag en hel vecka gjorde om samma procedur ett oräkneligt antal gånger. Jag fick fräsa bort gamla bindingar och lägga på nya. Mest pga av att materialet den gången var av trä(Koa som toppen). Då misslyckades det mest med att ånga böjningar på bindningarna där kroppen hade skarpa kurvor. Jag kan bara konstatera efter den erfarenheten att göra bindingar i trä är svårt och man får nog öva ganska mycket för få det bra.

Här använde jag mig av plast i alla fall. Plast är väldigt tacksamt att arbeta med i det här sammanhanget även om man kan tycka att det inte är lika snyggt som riktiga träbindingar. Som lim för bindingarna använde jag faktisk ren aceton köpt från ICA Maxi. Har kommit fram till att detta är den bästa och snabbast limmet för att lima plast på trä. Det sitter verkligen stenhårt och är mycket bättre än lim som epoxy och annat snabblim. Snabbt går det också att limma. Jag använde i det här fallet en pipett med aceton i och “blöt-lade” träytan som bindingen skulle fästas mot. Tryckte fast bindingen och satte en tejpbit över. Fortsatte så på det sättet med 2 cm mellanrum mellan tejpbitarna. Efter att detta hade torkat i cirka en timme så jämnade jag ut kanter och skarvar med skrapstål.
 
[one_half][/one_half][one_half_last][/one_half_last]
 
Sen var det dags för att borra lite hål för rattar, switchar, outputkontakter etc. Det blev också 4 hål för halsfästningen stället för 6 som jag hade gjort på ritningen (4 skruvar räckte). Kontaktytan mellan kropp och hals blev lite längre vilket formodligen förbättrar ton och sustain. Hålen för bussningarna blev också till vilket var de som avgjorde hur mycket jag skulle avrunda kanterna runt hela på bakstycket.
Jag fasade också ner kanten ganska djupt i mitten av ovandelen på bakstycket. Det är den delen av kroppen som möter spelarens mage vilket blir mycket skönare och bekvämare om den är lite utformad. Känns inte så skönt att ha en platt träbit intryckt i magtrakten om man står och spelar någon timme. Särskilt om den är tung alt klumpig.

Avslutningsvis var det dags att montera halsen på kroppen men under nogranna mätningar. Ett litet halvkritiskt moment. Kommer halsen “lite” snett som typ ½ millimeter så blir inte kul… Så det blev att trippel-kolla alla mått och att den kom i linje med kroppens mitt. Med två små tvingar skruvade jag försiktigt fast halsen med en ständig uppsikt på linjalen som jag hade lagt ut längs med halsen och kroppen så att det inte vandrade iväg åt något håll. De förborrade hålen i kroppen fungerade nu som mall och försäkrade att vinkeln blev rätt. Efter att hålen var borrade provmonterade jag halsen för att se om resultatet blev som jag önskade. Och det blev det.
 
[one_half][/one_half][one_half_last][/one_half_last]